Så kan Ilsket utbrista användas i en mening
- Och jag höll på att utbrista : Olycklige !
- - Håller du ändå smedja här för Petras skull, sade hon ilsket, så kan du ta de här också.
- Ditte blängde ilsket på honom.
- Ett svagt men gällt, ilsket, oavbrutet klirrande hördes.
- Slog han en knut och den icke ville lyckas, så kunde han med oefterhärmlig godmodighet utbrista :
- Frida slogs så ilsket att Lukas fick hjälpa honom.
- Han blev sittande en stund försänkt i fromt och ilsket grubbel.
- Inte jag, säger jag ilsket.
- skrek hon ilsket och nappade paketet tillbaka igen.
- Longfellow stegade nu in och med en stor gest och ilsket mullrande stämma föreställde han : Mr Kain Rush !
- Då kunde den gode patronen utbrista med en faderlig högfärd, som han antagligen själv inte ville vidkännas : Rättvisa !
- Han lutade sig bakåt med buteljen för munnen och ställde den sedan med ett ilsket grin på golvet.
- Terriern gläfste ilsket och inställsamt på samma gång.
- - Håll själv reda på dina förbannade ungar, muttrade Gotthard ilsket på svenska.
- Medan de sålunda stodo där, fingo de höra skarpt, ilsket skall såsom av en hund, som drev långt uppe i skogen.
- Såg han på hennes mun, tyckte han att den frågade, icke ilsket och väsande, men lugnt meto
- Från hundkojan svarade hyndan med ett utdraget tjut, unghundarna satte i med ilsket skall.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
